It's a death row pardon,

Hejhopp, satt nyss och kände att jag ville skriva av mig, kom på att jag inte har min dagbok här och svor lite grann för mig själv. Tänkte att jag får väll skriva av mig lite i den extremt gamla och i princip nedlagda bloggen, tittar på statistiken och tycker att det är EXTREMT underhållande att det fortfarande finns några trogna dagboksläsare. Blev lite glad i hjärtat på något vis, men förstår inte varför man kikar in här såpass ofta när jag inte skrivit på snart ett år. Ett år.