It's a death row pardon,

Funkar inte riktigt på svenska, nej..
Men det låter rätt kul.
Ibland,
kanske.

Har kommit fram till att jag antingen:
Går igenom klimakteriet (hur troligt är det?)
eller att jag är tokig.
Crazy liksom,
sjukt nice.

I mitt huvud ser jag just nu
ballerinor som snurrar,
svetsar,
häxor och demoner,
fimpar,
säkerhetsnålar
och en säng.

Lyssnar på Elvis, Can't help falling in love,
jag byter nu.
Orkar inte lyssna på den,
alls.
Tänker på Kerttu, fast det inte var hennes favvo-Elvis kan jag inte skuta tänka på henne..
Idag saknar jag henne massor.
Nu lyssnar jag på hennes favoritlåt.
Nu kommer tårarna som bränt i en vecka,
minst.
Eddie snor min deo, tror han försöker göra mig gladare.
Tokhund.

Jag kollapsar snart, orkar inte med allt.

Vill flytta ut till mormor, allt är lättare där.

Tror att jag har lipat klart för idag.

Godnatt

Hade iallafall försökt att förbereda mig mentalt för en sån här situation, hur orkar du?
Gillar du att förstöra för mig?
Varenda jävla gång när allt flyter på bra då måste du bara komma va?!
Känner du på dig att jag börjar bli för glad, är jag inte värd att vara lycklig?!
Kan inte fatta att vi kallar varandra familj, förstår inte varför du vill göra såhär mot mig?
Vad har jag någonsin gjort dig för illa?
Har jag inte försökt ställa upp för dig efter bästa förmåga?
Vem är det som aldrig vill ha med mig att göra?
Kan du tala om för mig vad jag har gjort för fel?!
Försöker hålla tårarna tillbaka, för på ett sätt vet jag att du inte är värd dem, du är inte min familj, hur du ens kan påstå det vet jag inte.
För om du kände så skulle du väll aldrig göra såhär?
Det finns INGA på denna jorden som jag litar så mycket på, om dom ville mig illa skulle de gjort så för länge sen.  DE är min familj, de som alltid funnits där för mig, jag har aldrig haft det dåligt, det är tack vare dem, inte dig.
Du har inte ens försökt.. Ända gångerna du vart i närheten så slutar det i tårar eller så skäms jag över mig själv, en översittare, det är vad du är.
Har faktiskt funderat på att säga upp kontakten med dig, flera gånger, tänkt om, vi delar ju faktiskt blod, det kanske blir bättre?
Nu tvivlar jag igen, kanske går det aldrig?

Sen sitter jag och gnäller på folk som inte fattar att saker inte kommer bli bättre, jag är ju likadan med dig, vilken jävla hycklare jag är! Byta efternamn? Tror inte att jag vill förknippas med dig när du håller på såhär, du gör mig illa, ska inte du skydda mig? Du kanske tror att du gör det, men du förstör bara, kan du inte se det? Snälla

Blod, är det det ända vi delar? Börjar tro det, förstår inte hur du kan bete dig såhär.. Jag glad att jag uppfostrats annorlunda av min familj, för det är vad de är. Kanske inte helt av blod, men blod är nog inte så tjockt som du tror. Inte vårat iallafall, då skulle du aldrig behandla mig såhär, jag förstår det nu. Familj ska inte såra, det ska inte behöva göra så ont som det gör.

Kan inte sluta tänka.
Var det inte du som ville att jag skulle tänka för mig själv?
Jag är ingen zombie, jag är helt kapabel till att tänka själv.
Kan du inte bara förstå det, snälla?


Jag orkar inte med all skit som kommer med dig.


Du kan inte bara lämna mig och anta att jag stannar kvar, inte nu längre.

Försöker intala mig att det är du som förlorar på det här.
Du förlorar din dotter.
Ditt enda barn.
Jag, å andra sidan kommer fortfarande ha kvar min familj.
Hur känns det?
Är det värt det?

Det känns jättetungt just nu, antar att det går över..

Tänker på framtiden, tänk fall jag någon gång (mot alla odds) får barn?
Då har du inte bara förlorat mig, utan även den/de.
Din familj, du har ju iof en ny nu, men ändå..
Blod är väll rätt viktigt för dig?

Klockan är egentligen alldeles för mycket nu, känslorna är för mycket, kan inte sova. Det snurrar i huvudet, tankar. Jag klarar snart inte av det här, det här är sista gången du gör mig så illa. Vi får se hur du tacklar det här, sen vet jag hur jag ska göra, när du gjort ditt val. Nej, jag ska välja först, skulle behöva prata med dig, men jag vill inte. Du bryter ner mitt försvar på en sekund. Du kommer aldrig bara låta mig få prata till punkt och låta mig säga hur jag känner mig. Du vill aldrig lyssna.. Nu skiter jag i det här, vi märker väll fall det här någonsin kommer upp.. Känns inte som det just nu, känner mig elak, skäms över mina känslor, för jag vet att det här gör dig illa.

And I'm hearing what you say
But I just can't make a sound

You tell me that you need me
Then you go and cut me down
But wait, you tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around and say..

That it's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall,
Take a shot for you
I need you like a heart needs a beat
But it's nothing new
Yeah yeah

I loved you with a fire red, now it's turning blue
And you say sorry
Like the angel heaven let me think was you
But I'm afraid..

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

Försöker tänka på något bra just nu, det är svårt.

Du tar upp hela min hjärna, mitt hjärta, fullt med mörker.

Svart, det är allt som finns.

Var glad, ja rent av lycklig för någon timma sen.

Tusen tack.

Nu ska jag försöka tvinga ut dig ur mitt huvud, försöka sova och inte tänka mer på det här.

Förstår bara inte hur du kan göra såhär mot mig, älskar inte du mig?

Vad vet jag..?

Jag vet att jag älskade dig, du brukade vara någon jag såg upp till.

Nu vet jag ingenting.

Tror aldrig att jag har vart såhär besviken.

Hoppas att du sover gott, pappa.