A tradgedy that's built on destiny
SERIÖST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! NU ÄR JAG RÄTT TOKFÖRBANNAD, HAR BÖRJAT SKRIVA VÄRSTA INLÄGGET TVÅ JÄVLA GÅNGER, SEN POFF! BORTA! Och ja, jag är lite sur för jag hann komma en bra bit båda gångerna.. :( Jaja, tredje gången gillt? Right..?! Nu kommer jag spara&publicera lite hela tiden, orkar inte göra om det en gång till..
Hade (som sagt två gånger var) en dröm här om dagen, det sjuka är att jag haft den drömmen sen jag var tretton, fjorton år. Jag HATAR den, jag är alltid lika rädd. Visst har den väll ändrats lite genom åren, men den slutar alltid på samma ställe, samma personer och vi hamnar (som sagt var) på samma ställe och det är alltid på grund av samma sak. Får rysningar bara jag tänker på den drömmen, en av de värsta mardrömmarna jag någonsin haft.
Här är den:
Jag och mamma sitter i butiken och snackar skit, sen kommer det in en kund, jag hjälper, det kommer en till, mamma hjälper, sen kommer det bara fler och fler kunder. Jag springer ut på lagret för att hämta något, lagret är större än hela lokalen på något vis.. Kommer ut då är det inte bara lagret som växt, butiken är väll typ tre gånger så stor som den var innan, Linn jobbar visst här nu också. :) Hela butiken är full av kunder, vi gör så gott vi kan, någon blir sur, går ut, kommer in med en motorsåg! ;o
Han jagar ut alla utom mig och Linn som springer ut på lagret, han efter, sen ser vi Sara hon ropar åt oss att komma till henne, hon har en lucka ner i marken, där kan vi gömma oss! Vi hoppar ner, han är fortfarande efter oss, nu är vi i Kvangärdesgatans källarlokaler, springer runt som tokar. Linn är snabbare än mig och Sara, Sara håller dörren öppen, sen blir jag tyngdlös, jag och Sara kan inte sluta skratta trots att vi har galningen med motorsågen hack i häl. Vi håller på och fular oss ett tag, han kommer närmre, vi kan inte sluta skratta, lyckas på något sätt komma in genom dörren och få den stängd. Det dröjde inte länge innan han körde motorsågen i dörren, vi tittar på varandra, Linn skriker åt oss att skynda oss, okej, nu var det roliga över nu är vi livrädda! Springer ner för korridoren, genom ytterligare en lite lucka, sen faller vi nedåt, rakt ner i andra Sarah's soffa, hon sitter och kollar på tv med en potatis?! Vi berättar hur det ligger till och hon sa att det var lugnt, att vi ska stanna och dricka saft, det gör vi, sen kommer han, Sarah säger 'Vad bra att du är hemma nu' Vi börjar återigen kubba för livet.
Lyckas på något vis komma upp ur komposten (?) på Tunafors, där träffar vi massor av konstiga människor som står och tvättar en Jepp framför Rosa huset, vi säger åt dom att springa för det springer runt en med motorsåg, de bara skrattar åt oss, vi blir arga, SEN kom han! Han sågar av en av dom på mitten, då blev de flesta rädda, utom kinesen, han bara står och skrattar? Sen vaknar jag i panik, hatar dom där drömmarna.
Det där iaf vad jag kommer ihåg..
Hade (som sagt två gånger var) en dröm här om dagen, det sjuka är att jag haft den drömmen sen jag var tretton, fjorton år. Jag HATAR den, jag är alltid lika rädd. Visst har den väll ändrats lite genom åren, men den slutar alltid på samma ställe, samma personer och vi hamnar (som sagt var) på samma ställe och det är alltid på grund av samma sak. Får rysningar bara jag tänker på den drömmen, en av de värsta mardrömmarna jag någonsin haft.
Här är den:
Jag och mamma sitter i butiken och snackar skit, sen kommer det in en kund, jag hjälper, det kommer en till, mamma hjälper, sen kommer det bara fler och fler kunder. Jag springer ut på lagret för att hämta något, lagret är större än hela lokalen på något vis.. Kommer ut då är det inte bara lagret som växt, butiken är väll typ tre gånger så stor som den var innan, Linn jobbar visst här nu också. :) Hela butiken är full av kunder, vi gör så gott vi kan, någon blir sur, går ut, kommer in med en motorsåg! ;o
Han jagar ut alla utom mig och Linn som springer ut på lagret, han efter, sen ser vi Sara hon ropar åt oss att komma till henne, hon har en lucka ner i marken, där kan vi gömma oss! Vi hoppar ner, han är fortfarande efter oss, nu är vi i Kvangärdesgatans källarlokaler, springer runt som tokar. Linn är snabbare än mig och Sara, Sara håller dörren öppen, sen blir jag tyngdlös, jag och Sara kan inte sluta skratta trots att vi har galningen med motorsågen hack i häl. Vi håller på och fular oss ett tag, han kommer närmre, vi kan inte sluta skratta, lyckas på något sätt komma in genom dörren och få den stängd. Det dröjde inte länge innan han körde motorsågen i dörren, vi tittar på varandra, Linn skriker åt oss att skynda oss, okej, nu var det roliga över nu är vi livrädda! Springer ner för korridoren, genom ytterligare en lite lucka, sen faller vi nedåt, rakt ner i andra Sarah's soffa, hon sitter och kollar på tv med en potatis?! Vi berättar hur det ligger till och hon sa att det var lugnt, att vi ska stanna och dricka saft, det gör vi, sen kommer han, Sarah säger 'Vad bra att du är hemma nu' Vi börjar återigen kubba för livet.
Lyckas på något vis komma upp ur komposten (?) på Tunafors, där träffar vi massor av konstiga människor som står och tvättar en Jepp framför Rosa huset, vi säger åt dom att springa för det springer runt en med motorsåg, de bara skrattar åt oss, vi blir arga, SEN kom han! Han sågar av en av dom på mitten, då blev de flesta rädda, utom kinesen, han bara står och skrattar? Sen vaknar jag i panik, hatar dom där drömmarna.
Det där iaf vad jag kommer ihåg..
Paranoid, like me
Har inte uppdaterat på nån dag, sorry!
På valborg började vi med grillning, alkohol, ölspel mm. hos Linn, jättetrevligt! :) Efter det Harrys, sen 'afterparty' hos mig. Eh, ja. Men jag har ingen som helst lust att skriva om det nu, I'm not up to it helt enkelt.
Var nere i tvättstugan nyss och självklart kommer nån jävla slags paranoia över mig, panik. Vill bara springa, kutar upp för trappen, in i lägenheten, paniken är kvar, kan snart inte andas. Söker igenom lägenheten på uteliggare, vampyrer, utomjordingar och seriemördare, hela tiden beväpnad med mina högst dödliga nycklar. Anledningen till att allt blir så fel är att det lyste i något jävla rum i källaren förut, det gjorde det inte nu. Plus att någon har ryckt bort handtaget till tvättstugan. Så i det där rummet måste det ju vart någon som tänkte döda mig alternativt Jehovas som var här och plingade på förut idag, klart de ska hämnas eftersom jag inte öppnade. Hatar när det blir såhär, fattar inte varför? Jag mår ju bra.? Aja, just nu känner jag inte för att göra något, undrade ett tag varför jag ens lever och till råga på allt så håller jag på och svälter, palla laga mat nu liksom? Har inget färdigt som inte kräver arbete, glass it is then. Pallar inte bädda rent sängen, täcke och kuddar ligger 'nakna' på soffan, sängen är tom, soffan inatt alltså. Måste hänga tvätten också, just nu känns allt hopplöst, dagen började ju så bra. Tror att jag tänker för mycket, hjärnan har gått på högvarv de senaste veckorna. Vem fan tror att det sitter utomjordingar i källaren och planerar att döda dig, och att dom sen när dom missat dig där smiter dom i hemma hos dig? Någon kommer inte sova gott inatt. Vet inte ens fall jag vågar gå ut med Eddie, får väll beväpna mig med nycklarna igen. Man skulle ju kunna tro att jag går på något. Nu undrar jag fall jag gör det, någon som vet?, känns inte som att jag känner mig själv just nu. Förvirrad till tusen.
