Som en dans på rosor

'När din väg är lång, du är trött, 
men du måste ändå gå.
Och när skuggorna börjar växa och få liv
och när natten skrämmer så, är jag brevid dig
och jag följer varje steg du tar.
Hos dig, stannar jag kvar.'

Jan Johansen, Se på mig '95

Sjukt fin text, börjar nästan gråta när jag hör den.
Jag vet inte varför den betyder så mycket för mig.

Vill bara säga att jag finns här för dig,
tvivlar på att du kommer läsa det här men jag hoppas att du vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0