It's okay to say you've got a weak spot
Nu tänkte jag berätta om en av de hemskaste upplevelserna i mitt liv. Enjoy!
Eh, ja för typ två veckor sedan började jag tycka att min lilla ögonsten Eddie började bete sig konstigt.
Han ville inte ha godis, han gjorde utfall mot en lekkamrat och lite senare så spydde han också. Det gick ett par dagar, han ville fortfarande inte ha godis, knappt mat heller för den delen.. Han spydde, han spydde flera gånger en dag, jag blir orolig. Torsdagen (9/12) tog mamma med sig honom till veterinären (eftersom han var lite vinglig) när hon skulle hämta kissemissarna (som nyss blivit kastrerade), de tog tempen, ingen feber, klämmer lite på magen och sådär. Vi skulle avmaska honom och blev det inte bättre skulle vi komma tillbaka på fredagen. Vid det här laget har vi märkt att han inte alltid kissar när han lyfter på benet, det brukar alltid komma något annars.. Självklart blev han inte bättre..
På fredagen fick vi tid halv tre, kommer dit, tar tempen, ingen feber, klämmer magen, klämmer sedan på ryggen, och där måste det gjort rejält ont! Hon sa att han troligtvis hadee ett diskbråck, vi vart remiterade och fick åka akut till Strömsholm får att röntga ryggen på min bebis. Efter ett gäng timmar i väntrummet fick vi komma in, hon klämde och kände, lyssnade hjärta, länge, alldeles för länge, det kändes inte alls bra.. De tog EKG på min bebis och han hade förutom det troliga diskbråcket också ett hjärtfel. Kändes så jävla tungt, men en hjärtspeciallist skulle komma in och kolla på det.
Sen skulle de sätta kanyl i min bebis för blodprov och dropp, pallade inte att titta, morsan fick hålla i honom medans jag smet ut och rökte. Bra idé tänkte jag, ringde Alex och berättade vad som hänt. Tänkte att nu borde de vara klara, går in, går fram till rummet och ser att de håller på att ta blod. Visste inte vart jag skulle ta vägen, där stod min bebis med MUNKORG och såg olyckligast ut i världen, han tittade på mig och det bara brast. Var lite pinsamt sen när dom var klara att gå in eftersom tårarna fortfaarande rann.. Ett UNDER att jag inte svimmade..
I med dropp sen fick han ligga i mitt knä och mysa, han fick ett ganska gulligt bandage, gult med smileysar, fast ingen av oss var särskilt smiley just då.. Efter ett tag började han härsha väldigt mycket och då tog de ur droppet, det rann blod.. Once again, ett under att jag inte svimmade!
Sen ville de iaf ha kvar honom över natten för att ha uppsikt över honom, speciellt efter dropp-grejen. Men det var väll lika bra det tänkte vi, där har de ju iaf koll på honom, de skulle ringa fall han vart värre. Grät en skvätt på väg hem igen..
Inget samtal.
Mamma ringde på deras telefontid och frågade fall han fick komma hem, NEIN! Men han var iaf stabil och hade ätit, eller ja.. Blivit matad. Min bebis är nog allt en liten kung. :) Men allt var bra med honom, de skulle ringa fall det vart värre..
Inget samtal.
Söndag, mamma ringer igen, han fick inte komma hem men imorgon (måndag) skulle de starta en utredning, han var fortfarande stabil och blev fortfarande matat av sin slav. Och som vanlig skulle de höra av sig fall han vart sämre.
Inget samtal.
Måndag, mamma kommer ner på jobbet och säger att han får komma hem idag! Tror inte att jag någonsin har vart så lättad!
Det är mycket med honom nu, men han har lagt av med divafasonen att bli matad. ;) Bär runt på honom nu, eftersom han helst inte ska gå.. Säg det till honom, tyvärr fattar han inte att han är sjuk.. Men hos mamma har vi honom i deras valpbur, som han f.ö börjat protestera mot, skönt att han mår bättre. På torsdag eller fredag slutar han med smärtstillande och antiinflammatoriska medecinen. Får se hur det går då. Så får min bebis ta tempen varje morgon nu också, det ska vi göra i en vecka till. Han tycker nog att det är det värsta sättet i världen att börja morgonen på.. Veterinären sa att framstegen kan vara mycket små, men jag är riktigt stolt över honom, han har piggnat tillså jävla mycket, han kissar bra nu också. :)
Justja, han ska ha massage två gånger om dagen i typ 5 min för att få igång blodcirkulationen och så föder morsan upp honom på hemmagjorde människomat, lycka till att han någonsin äter torrfoder igen? :P Han gillar't och det är väll huvudsaken. :)
Så nu har jag rätt mycket med honom framöver, om en vecka ska vi på nytt EKG, om ca.2 månader ska vi på nytt ultraljud av hans hjärta och om typ en vecka ska vi börja med aktiv gångträning, då får han gå i fem minuter.
Det är väll det jag kommer på just nu.. :P
Jag är så sjukt glad att jag har fått hem honom och att han mår någorlunda bra! :)
Nej, NU SKA JAG SANDPAPPRA, det är så sjukt tråkigt och dammigt.. :P :/
Eh, ja för typ två veckor sedan började jag tycka att min lilla ögonsten Eddie började bete sig konstigt.
Han ville inte ha godis, han gjorde utfall mot en lekkamrat och lite senare så spydde han också. Det gick ett par dagar, han ville fortfarande inte ha godis, knappt mat heller för den delen.. Han spydde, han spydde flera gånger en dag, jag blir orolig. Torsdagen (9/12) tog mamma med sig honom till veterinären (eftersom han var lite vinglig) när hon skulle hämta kissemissarna (som nyss blivit kastrerade), de tog tempen, ingen feber, klämmer lite på magen och sådär. Vi skulle avmaska honom och blev det inte bättre skulle vi komma tillbaka på fredagen. Vid det här laget har vi märkt att han inte alltid kissar när han lyfter på benet, det brukar alltid komma något annars.. Självklart blev han inte bättre..
På fredagen fick vi tid halv tre, kommer dit, tar tempen, ingen feber, klämmer magen, klämmer sedan på ryggen, och där måste det gjort rejält ont! Hon sa att han troligtvis hadee ett diskbråck, vi vart remiterade och fick åka akut till Strömsholm får att röntga ryggen på min bebis. Efter ett gäng timmar i väntrummet fick vi komma in, hon klämde och kände, lyssnade hjärta, länge, alldeles för länge, det kändes inte alls bra.. De tog EKG på min bebis och han hade förutom det troliga diskbråcket också ett hjärtfel. Kändes så jävla tungt, men en hjärtspeciallist skulle komma in och kolla på det.
Sen skulle de sätta kanyl i min bebis för blodprov och dropp, pallade inte att titta, morsan fick hålla i honom medans jag smet ut och rökte. Bra idé tänkte jag, ringde Alex och berättade vad som hänt. Tänkte att nu borde de vara klara, går in, går fram till rummet och ser att de håller på att ta blod. Visste inte vart jag skulle ta vägen, där stod min bebis med MUNKORG och såg olyckligast ut i världen, han tittade på mig och det bara brast. Var lite pinsamt sen när dom var klara att gå in eftersom tårarna fortfaarande rann.. Ett UNDER att jag inte svimmade..
I med dropp sen fick han ligga i mitt knä och mysa, han fick ett ganska gulligt bandage, gult med smileysar, fast ingen av oss var särskilt smiley just då.. Efter ett tag började han härsha väldigt mycket och då tog de ur droppet, det rann blod.. Once again, ett under att jag inte svimmade!
Sen ville de iaf ha kvar honom över natten för att ha uppsikt över honom, speciellt efter dropp-grejen. Men det var väll lika bra det tänkte vi, där har de ju iaf koll på honom, de skulle ringa fall han vart värre. Grät en skvätt på väg hem igen..
Inget samtal.
Mamma ringde på deras telefontid och frågade fall han fick komma hem, NEIN! Men han var iaf stabil och hade ätit, eller ja.. Blivit matad. Min bebis är nog allt en liten kung. :) Men allt var bra med honom, de skulle ringa fall det vart värre..
Inget samtal.
Söndag, mamma ringer igen, han fick inte komma hem men imorgon (måndag) skulle de starta en utredning, han var fortfarande stabil och blev fortfarande matat av sin slav. Och som vanlig skulle de höra av sig fall han vart sämre.
Inget samtal.
Måndag, mamma kommer ner på jobbet och säger att han får komma hem idag! Tror inte att jag någonsin har vart så lättad!
Det är mycket med honom nu, men han har lagt av med divafasonen att bli matad. ;) Bär runt på honom nu, eftersom han helst inte ska gå.. Säg det till honom, tyvärr fattar han inte att han är sjuk.. Men hos mamma har vi honom i deras valpbur, som han f.ö börjat protestera mot, skönt att han mår bättre. På torsdag eller fredag slutar han med smärtstillande och antiinflammatoriska medecinen. Får se hur det går då. Så får min bebis ta tempen varje morgon nu också, det ska vi göra i en vecka till. Han tycker nog att det är det värsta sättet i världen att börja morgonen på.. Veterinären sa att framstegen kan vara mycket små, men jag är riktigt stolt över honom, han har piggnat tillså jävla mycket, han kissar bra nu också. :)
Justja, han ska ha massage två gånger om dagen i typ 5 min för att få igång blodcirkulationen och så föder morsan upp honom på hemmagjorde människomat, lycka till att han någonsin äter torrfoder igen? :P Han gillar't och det är väll huvudsaken. :)
Så nu har jag rätt mycket med honom framöver, om en vecka ska vi på nytt EKG, om ca.2 månader ska vi på nytt ultraljud av hans hjärta och om typ en vecka ska vi börja med aktiv gångträning, då får han gå i fem minuter.
Det är väll det jag kommer på just nu.. :P
Jag är så sjukt glad att jag har fått hem honom och att han mår någorlunda bra! :)
Nej, NU SKA JAG SANDPAPPRA, det är så sjukt tråkigt och dammigt.. :P :/
Kommentarer
Trackback
